Dutch Post-Impressionist Painter, 1853-1890 Vincent Willem van Gogh (30 March 1853 ?C 29 July 1890) was a Dutch Post-Impressionist artist. Some of his paintings are now among the world's best known, most popular and expensive works of art. Van Gogh spent his early adult life working for a firm of art dealers. After a brief spell as a teacher, he became a missionary worker in a very poor mining region. He did not embark upon a career as an artist until 1880. Initially, Van Gogh worked only with sombre colours, until he encountered Impressionism and Neo-Impressionism in Paris. He incorporated their brighter colours and style of painting into a uniquely recognizable style, which was fully developed during the time he spent at Arles, France. He produced more than 2,000 works, including around 900 paintings and 1,100 drawings and sketches, during the last ten years of his life. Most of his best-known works were produced in the final two years of his life, during which time he cut off part of his left ear following a breakdown in his friendship with Paul Gauguin. After this he suffered recurrent bouts of mental illness, which led to his suicide. The central figure in Van Gogh's life was his brother Theo, who continually and selflessly provided financial support. Their lifelong friendship is documented in numerous letters they exchanged from August 1872 onwards. Van Gogh is a pioneer of what came to be known as Expressionism. He had an enormous influence on 20th century art, especially on the Fauves and German Expressionists.  Related Paintings of Vincent Van Gogh :. | Self portrait | Still Life, Oleander and Books | Bridge at Arles | Path in the Woods (nn04) | Les Alyscamps,Falling Autumn Leaves (nn04) |
Related Artists:
lim-johan
Johan Erik Olsson, född 1865, död 1944, svensk konstnär, autodidakt och naivist, bosatt i Kyan, Hälsingland, där han försörjde sig som dagsverkare, laggkärlstillverkare och fotograf. Hans släkt kom från Lima i Dalarna, därav namnet. Som ung vistades han 8 år på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala. Fram till 1920-talet målade han natur, djur och andra motiv från hemtrakterna i fantasifull, närmast exotisk gestalt. Lim-Johan uppmärksammades inte under sin levnad, men finns i dag representerad på bland annat på Edsbyns museum i Hälsingland och på Moderna Museet i Stockholm. 1944 avled Lim-Johan på Ovanåkers ålderdomshem efter en tids sjukdom. Han är begravd på Ovanåkers kyrkogård, där det sedan 1994 står "LIM-JOHAN" på gravstenen. Hans konst upptäcktes av en tillfällighet av fil.dr. Philibert Humbla, länsintendent på Gävle museum, som bad Hans Lidman att försöka finna så många tavlor av Lim-Johan som möjligt. Lim-Johan räknas i dag bland de förnämsta naivisterna i världen.
Leon Joseph Florentin Bonnat
(20 June 1833 - 8 September 1922) was a French painter. He was born in Bayonne, but from 1846 to 1853 he lived in Madrid, where his father owned a bookshop. While tending his father's shop, he copied engravings of works by the Old Masters, developing a passion for drawing. In Madrid he received his artistic training under Madrazo. He later worked in Paris, where he became known as a leading portraitist, never without a commission. His many portraits show the influence of Velezquez, Jusepe de Ribera and other Spanish masters, as well as Titian and Van Dyke, whose works he studied in the Prado. Following the period in Spain Bonnat worked the ateliers of the history painters Paul Delaroche and Leon Cogniet (1854) in Paris. Despite repeated attempts, he failed to win the prix de Rome, finally receiving only a second prize. However, a scholarship from his native Bayonne allowed him to spend three years in Rome (1858 - 60) independently. During his stay in Rome, he became friends with Edgar Degas, Gustave Moreau, Jean-Jacques Henner and the sculptor Henri Chapu. He won a medal of honor in Paris in 1869, going on to become one of the leading artists of his day. Bonnat went on to win the Grand Officer of the Legion d'honneur and became a professor at the Ecole des Beaux Arts in 1882. Bonnat was quite popular with American students in Paris. In addition to his native French, he spoke Spanish and Italian and knew English well, to the relief of many monolingual Americans. In May 1905 he succeeded Paul Dubois as director of the Ecole des Beaux-Arts. Bonnat "was a liberal teacher who stressed simplicity in art above high academic finish, as well as overall effect rather than detail," explains Julius Kaplan (see References). Bonnat's emphasis on overall effect on the one hand, and rigorous drawing on the other, put him in a middle position with respect to the Impressionists and academic painters like his friend Jean-Leon Gerôme.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.